Inte så anonym längre
Nu har folk börjat känna igen mig på stan.
Känns lite skoj samtidigt som det är lite läskigt. Jag är så van att vara ganska anonym.
När jag bodde på Island kände dock många igen mig när man gick runt i de centrala delarna.
Att jag blir igenkänd beror nog mest på att vi håller i danskurser nu samt att jag har börjat i en kör.
Det blir himla mycket folk man träffar då.
Och det är ju faktiskt väldigt skoj.
Ytterligare störnignar
Nu har det varit fest här på gården igen.
Den här gången tonåringar som antagligen egentligen inte alls får dricka.
De var redigt fulla och raggade på allt som rörde sig. Ganska roligt att sitta och titta på och jag och Jens var ena riktiga fulingar som satt och kikade i fönstret och garvade större delen av tiden.
Men så började det spåra och de pissade fan överallt, och jag menar verkligen lite var som helst. En kille pissade mitt i en trapp? Vem fan gör så?
Folk smög iväg bland garagen och var borta i några minuter osv.
Efter en dryg timme kom polisen. Jag har nog aldrig sett ungdommar skingras så snabbt. Vissa bokstavligen sprang därifrån. Sen var det ett par stycken som stannade kvar, de flydde upp till en lägenhet sen. Antar att festen fortsatte där, stackars grannar :S
De var dock inte lika högljudda som förra festen, men man hörde ändå ljudet enda in till vardagsrummet, de överröstade tv;n som vi brukar ha på ganska högt. Och då ligger vardagsrummet på andra sidan huset och dörrarna var stängda.
Hoppas föreningen sätter upp en straffsumma som man får betala om det är mer än två-tre st som ringer och klagar på oljudet efteråt.
