sobriquet

Men nu när jag bor här så finns det nog mer nackdelar än fördelar.

Visst man ska få hjälp med saker som går sönder och bla bla bla.

Men, när saker faktiskt går sönder kan man inte ta tag i det själv. Man står helt handfallen och får vänta på att någon kommer och lagar.

Som nu har vår tvättstuga strulat i cirka två veckor. Inte blir den lagad, så nu står jag inför dilemmat att gå ner ytterligare en gång och kika ifall det går att tvätta, precis som alla andra i området. Eller tvätta för hand i badrummet.

Vi har även en dörr som går så otroligt segt att stänga, den vill liksom inte stängas helt.

Avloppet är ett skämt, ibland rinner det baklänges upp ur golvbrunnen i duschen.

Grannarna är hejdlöst nära inpå, man hör allt. Och jag skojar verkligen inte, ALLT.

Det verkar gå ut på någon slags regel att inte var tyst utan att störa varandra på samma nivå ungefär.

Om man ska byta något eller renovera får man bekosta det själv och inte vinna något på det.

Hyresbolaget anser att det är helt okej med gröna fläckar från en tidigare boende på golvet i det som ska bli barnrummet tex.

Man kan inte duscha sent på kvällen, eller diska. Jag är nattmänniska så det begränsar mig en hel del iaf.

Man får stå ut med att det festas i festlokalen mitt på gården till FEM på morgonen?!

Vi är inte kopplade till störningsjouren så tji fick vi. Polisen dyker ju inte upp om man ber dom att komma för en sån sak, tro mig jag har försökt.

När rutorna skallrade för att ljudnivån var så hög höll jag på att bli tokig. Men vad kan jag göra, absolut ingenting. Jag kan gå ner och säga till, men det skulle knappast hjälpa då det är firande av fastan som pågår...

Jag kan inte mer än längta tills när vi kan köpa ett hus en bit ut i skogen och bara rå om oss själva.